Har precis tryckt i mig lite lunch då skoldagen slutade tidigare än väntat, vilket självklart uppskattas :) och det var en helt perfekt dag att sluta lite tidigare på då min hals värker och näsan är sådär jobbigt täppt. men trotts de ska jag inte vara en bangare, jag ska på skivan i kväll och ha riktigt jäkla kul och jag måste pallra mig upp i morgon bitti till stan för att ha en stadsvandring med redovisning, jag ska orka!!! vila kan jag gör en annan gång, för jag åker ju trots allt till grekland om 1 vecka och två dagar :D så mig är det defenetivt inte synd om.



läste precis en text som var så hilma rätt, bara sådär mitt i prick. det kändes i mig och jag känner precis samma sak, denna otroliga orättvisan som finns. jag vill inte veta av det men vi är tvungna att ta oss igenom det här och jag vet att vi kommer lyckas, vi är i rätt riktning och långt långt fram. på ett sätt är jag lättad samtidigt som det hela tiden finns en liten del som ligger där och skaver.